Alf Henriksson är ironiker – men hans ironi hör inte till det blodiga slaget. Snarare vill man tillägga den adjektivet idyllisk. Hans fantasi är utpräglat lekfull och vandrar gärna på stigar vid sidan av allfartsvägarna, betraktande människorna med ett milt småleende, men också med en förvissning om att den goda viljan länkar allt till ett lyckligt slut. Formellt följer han inga faställda regler och hans dramatik kan närmast karaktäriseras som en scenisk, som obekymrat följer de fantasifulla infallen.

Revykomedi med musik av Josef Briné.

Dansare Corps de ballet m.fl.