Marcel Achards pjäser hör till de vackraste bland de många nya skott som den franska dramatiken sköt efter det första världskriget. Med sin oefterhärmliga blandning av leklynne och ömhet, med sin avgjort personliga profil har han fört den franska erotiska komeditraditionen från Marivaux och Musset ytterligare ett steg vidare. Hans människor lever ganska oberörda av hur livet är runt omkring dem och lyssnar mest till hjärtats begär. Med vad hjärtat vill är han lyhörd för som ganska få. Och därför hör säkerligen denne moderne gycklare och trubadur inte till de snabbast glömda bland vår tids komediförfattare.