Den mörka bottenströmmen i Anouilhs dramatik går nära de grekiska tragedierna. Han är determinist hos vilken  ’släktförbannelsen’ blivit till  miljöpåverkan och  för  vilken ’Ödets’ rätta namn är fattigdom. Det är påfallande vilken roll pengarna spelar i hans pjäser. Varje människa bär sin barndom och sin omgivning med sig som en del av sig själv. Alla är på något vs miljöskadade. För de misslyckade som inte erkänt sitt misslyckande och för dem som nått resignationens ålder är det ingen fara, de tröstar sig med livets smärre glädjeämnen utan att märka sin tragedi. De är bara en effektfull kontrast till de unga ’vildfåglar’ som ännu inte gett avkall på sina krav och sin vilja till ärlighet.