Lorca försmår djärvt i sina pjäser att lita till yttre intrig och beprövade teatereffekter. Djupt i människornas känslor utspelas hans dramer. Länge håller hans gestalter sin ångest, sina lidanden dolda under en behärskad yta, till trycket blir för starkt och utlöser katastrofen med hänsynslös kraft. Det är inga polerade människor vi möter i hans verk. De lever nära jorden och livets ursprung – betecknande är att hans huvudpersoner alltid är kvinnor. Men deras blod är rött och deras konflikter, som gälla liv och död, är hela mänsklighetens.