I sin senaste pjäs, Colombe, har Anouilh förlagt handlingen till en värld där allt är möjligt, teatern själv. Kanske finner vi här förklaringen till att Colombe förefaller oss vara Anouilhs mest helgjutna verk. De sociala och ekonomiska motsättningarna ha reducerats. Det är i stället kärleken själv som skiljer människorna. Kärleken som är deras enda väg ut, reser den mest oövervinnliga av alla murar och lämnar människan i hopplös ensamhet. Mer naket och förtvivlat har Anouilh aldrig fram sin tes. Författare kallar sin pjäs komedi. Men pjäsens slut åstadkommes med ett grepp som bara är möjligt i kulissernas värld.

musik av Robert Schumann och G.B. Martini