I Henrik Ibsens produktion ligger Vildanden (utgiven 1884) som det centrala verket. Styckets litteraturhistoriska betydelse är omvittnad och det torde vara få samtida eller senare dramatiker av betydenhet, som inte på ett eller annat sätt tagit intryck av det, Tjechov, Strindberg, O’Neill, Shaw i öppen dag, men också modernare författare som Arthur Miller, Anouihl och Sartre är inte opåverkade. Dramatekniskt står stycket fulländningen nära och människoteckningen är driven till ett mästerskap, som väl knappast något annat 180-tals drama har överträffat