Det är år 1936 och det spanska inbördeskriget stor för dörren. Lorca lämnar Madrid, tar sin tillflykt till den falangistiske poeten Rosales hem i Granada. Därifrån förs han bort i slutet av juli i revolutionens upptakt av falangistiska soldater för att skjutas, meningslöst, som en repressaliehandling i största allmänhet. Med detta som bakgrund är det svårt att se Bernardas hus enbart som ett stort kvinnodrama, en förskräckande kvinnoskildring. Pjäsen framstår som ett drama om en tyrann, skriven i en tid av tyranner, ett drama om ondskans mekanik och dess konsekvenser.