Bydomare  Adam är dramats centrum från första bilden till den sista, han ensam är pjäsens föremål och intrigens motor. Alla i omgivningen, hela det holländska kollektivet av trofasta, skvalleraktiga, vidskepliga bönder är biomständigheter omkring den storslagna intrigör som slingrar, hotar ljuger och fabulerar sig fram på den lantliga scenen i Huisum. Adam under de 150 åren uppfattats som 'Djävulen', 'Köttet', 'Sinnligheten' 'Människan' eller 'Gamle Adam' rätt och slätt. Man har efter eget skön låtit honom få som huvudfunktion att vara fattigmans fiende eller sitt eget ödes narr men aldrig reducerat till figurant i någon annans intrig än sin egen.