Jag vill att Borgerlighetens fars spelas av unga skådespelare, ju yngre desto bättre. Så att de fick leva ut, som barn, sitt hat, sin kärlek, sin avsky till det förflutna som förtrycker dem. Överallt är det viktorianska, det oskarianska närvarande. Tiden rusar ut i rymden: människan, t ex den svenska trycker i ett hörn, med Expressens söndagsbilaga framför näsan, den skymmer allt sikt... "je suis même plus aimable." Borgerlighetens fars är ond. Jag vill gissla svenskarna och deras konventioner. L.F.