Henrik Ibsen skrev Ett dockhem- sitt första betydande samtidsdrama - 1879 i Italien under sin långa utlandsvistelse. Det norska kulturklimatet var sedan femton år för bistert för honom och han själv trött på att vara missförstådd på hemmaplan. Efter Ett dockhems segertåg blev Ibsen en dramatiker med världsrykte. Pjäsen upplevdes som brännande aktuell i den pågående debatten om kvinnans ställning i samhället. Det var ett inlägg för hennes andliga frigörelse och mänskliga rättigheter. Samtiden angagerade sig lidelsefullt för och emot pjäsens äkta makar: Nora och Torvald Helmer. Man diskuterade dem - inte som diktarens skapelser - utan som levande människor.