– Säg mig, Federico... Varför kallar ni denna pjäs för Blommornas språk?
– Fröken Rosita har en morbror som är botanist. Han lyckas få fram en ros, som han kalla Den Föränderliga Rosen: en blomma som är röd på morgonen, djupare röd vid middagstiden, och som förlorar sina kronblad i kvällningen... Där har Ni Fröken Rositas liv. Sakmodig, otillfredställd, famlande, vulgär...         

Jag skulle vilja kalla det ett drama om den spanska vulgariteten, om spanskt hyckleri, ett drama om den längtan efter livsnjutning, som kvinnor måste undertrycka med all kraft i sitt febriga djup. Hur länge kommer Spaniens alla Rositor att vara på det sättet? 

Pedro Massa intervjuar Federico Garcia Lorca inför premiären 1935