Det är en mörk, exotisk saga, som Björn-Erik Höijer målar upp, pendlande mellan hednisk häftighet och civiliserad försiktighet, mellan det till synes primitiva och det till synes civiliserade, mellan dröm och verklighet. Ett skröna inte minst om känslomässig extas inom religionens (laestadianismen) ram vid mitten av det lappländska 1950-talet. Ett drama främst om två människors kamp att nå varandra mot en bakgrund av isolering, ensamhet och religösa motsättningar.