Den italienska halmhatten är en produkt av det glada och bullrande parisiska nöjeslivet vid 1800-talets mitt. Det var vid denna tid Paris fick karaktären av den lyxens och nöjenas högborg som fortfarande utövar en sådan lockelse. Teatern spelade en viktig roll i det andra kejsardömets nöjesliv. Vådevillen, operettens föregångare, vars mästare var Eugène Labiche, samlade varje kväll hundratals parisare kring de med gaslampor upplysta scenerna. Labiche, vars produktion omfattar drygt 300 pjäser, framstår fortfarande som en av den franska teaterns skickligaste karikatyrtecknare, vars vassa penna obarmhärtigt drar upp konturerna på dåtidens franska borgare. Han presenterar så många festliga krumelurer, dråpliga situationer och vettiga tankar, att man nästan skulle vilja karaktärisera honom som något av vådevillens Molière.

Musiken sammanställd av gammla fanska chansons av Björn Schildknecht