Pär Lagerkvists dramatik är djupt rotad i all teaters ursprung, rit och kult. I Konungen är den rituella karaktären starkt understruken genom själva motivvalet. Konungsoffret i det gamla Babylon med dess magiska innebörd är utgångspunkten för dramats handling. Bruket att utse en ställföreträdande konung, som för några dagar insättes i den verklige konungens alla funktioner för att slutligen offras åt guden, bottnade enligt religionsforskaren Sir James Frazer i föreställningen att en konung som härskar alltför länge förlorar sin kraft. Ursprungligen skulle man ha offrat konungen själv, men så småningom mildrades seden därhän att man offrade en ersättare och sedan återtog den verklige härskaren, som genom denna rit då hade återvunnit sin styrka. Under de dagar denna reningsorgie varade släpptes alla drifter som annars är tyglade hos människorna fria, för att sedan åter tvingas in i sina former. Hos Lagerkvist är utgången annorlunda: det som en gång sluppit lös kan inte åter tyglas.

Urpremiär

Dansare Corps de ballet