En blandning av komik och sentiment förefaller att vara Gogols signum som författare och det är komiken som dominerar i Revisorn, som egentligen är inte ett angrepp på ett politiskt system, knappast ens på en härskande klass - ämbetsmännen. Det är snarare en satir över människan själv, människan som i sin bristfälliga skepnad domineras av tre tendenser – fruktan, fåfänga och maktbegär. Men trots bitterheten ikarykatyrteckningen tycker Gogol aldrig illa om – eller föraktar – sina offer. Det är det som gör hans personer så levande och det är kanske det, som gör att stycket ännu idag har något att säga människorna.