Det är tydligt, att Strindberg var fascinerad av Erik, hans moderna människotyp, hans balansgång vid randen till vansinnet. Redan som prinsen i Gustav Vasa är hans ansikte komplicerat och fängslande. Helbilden i Erik XIV är förbluffande, imponerande, avskyvärt gripande. ’Erik XIV är en Hamlet’ säger Strindberg i sitt Öppna brev till Intima teatern. Paralleller med cynism och galenskap, vännen Horatio-Göran Persson, slutet med de segrande hertigarna à la Fortinbras etc saknas inte. Men att Erik också är något ganska motsatt medger Strindberg ofrivilligt med orden ’En karaktärsteckning av en karaktärslös människa, det är min Erik.’