”Erinran
Författaren har i detta drömspel med anslutning till sitt förra drömspel Till Damaskus sökt härma drömmens osammanhängande men skenbart logiska form. Allt kan ske, allt är möjligt och sannolikt. Tid och rum existerar icke; en blandning av minnen, upplevelser, fria påhitt, orimligheter och improvisationer… Sömnen, befriaren , uppträder ofta pinnsam, men när plågan är som stramast, infinner sig uppvaknandet ock försonar den lidande med verkligheten, som huru kvalfull den än kan vara, dock i detta ögonblick är en njutning, jämförd med den plågsamma drömmen” A.S.