"Romanen Din stund på jorden kom till på ett så underligt sätt. Jag kände mig utskriven och utgick från nolläge. Jag hade inte kunnat skriva något på ett halvår och så började jag helt plötsligt en söndag och skrev ett helt kapitel. Jag hade ett par veckor tidigare börja tänka på min döde bror. Min bror dog när jag bara var elva år. Han låg hemma i sängen. Hakan gick sakta upp och ner, upp och ner, och plötsligt stannade den på halva vägen och stod stilla. Det är någonting som jag aldrig glömmer, en bild, ett synminne. som jag burit med mig i 57 år. Jag förstod inte vad som hänt förrän min far sade till mig: 'Nu får du Hjalmars klocka'." Vilhelm Moberg.